Pelargoner av sorten Fairy Orchid kan bli uppemot 80 cm höga och om omständigheterna är rätt kan de börja blomma på senvåren och fortsätta över hela sommaren och en bit in på hösten. Har man dem inomhus under vinter och ger dem vad de behöver finns till och med möjlighet att hålla dem blommande året om.
Blommorna bildas i stora kluster. Blommans nedre kronblad är vita, medan de övre kronbladen är vita med mörkrosa vener och topparna på dessa kronblad ser ut som om de doppats i cerise-rosa färg.
Fairy Orchid-pelargoner har ett buskigt växtsätt. Bladen är djupgröna och aromatiska. De bildas på suckulenta grenar, som senare blir vedartade.
Pelargonen Fairy Orchid gillar full sol, och står gärna i vilket väderstreck som helst utom norr.
Ja, under den varma delen av året är Fairy Orchid ett populärt val för krukor utomhus. Utomhus är det bra om platsen är något skyddad, till exempel på en uteplats.
Ja, Fairy Orchid kan hållas som krukväxt inomhus året runt.
Nej, det är valfritt. Du kan ge din Fairy Orchid sval vintervila om du vill, men det är inte obligatoriskt. Om du vill veta hur du ger din Fairy Orchid en vintervila så kan du läsa mer här.
En Fairy Orchid-pelargon kan bli en halvmeter hög buske. Tänk på att det buskiga växtsättet innebär att den behöver en del plats på bredden också. Samtidigt är den praktisk på så vis att den växer kompakt och inte är särskilt benägen att skicka ut långa gängliga grenar åt olika håll.
Vi rekommenderar pelargonjord. Om du inte kan skaffa pelargonjord, blanda blomjord med till exempel perlit eller lecakulor för att öka genomsläppligheten för vatten och syre.
Håll jorden fuktig, men inte blöt.
Vattningen måste anpassas till omständigheterna. En Fairy Orchid pelargon som växer och blommar behöver mer vatten än en som har placerats svalt för vintervila. Värme, torr luft och vindar kan bidra till att torka ut jorden extra snabbt.
Man behöver i normalfallet inte beskära sin Fairy Orchid pelargon för att få till det täta växtsättet, utan det kommer av sig självt. Däremot bör man regelbundet inspektera sin planta, och ta bort sådant som är visset eller dött. Att ta bort blommor som börjar vissna är bra för den fortsatta blomningen.
I handeln brukar de olika odlingsformerna av pelargon delas in i sex huvudgrupper, och en av dessa huvudgrupper är Änglapelargon-gruppen. Internationellt brukar dessa pelargoner vara märkta med bokstaven A, vilket kommer från engelskan angel.
Änglapelargoner påminner en del om engelska pelargoner, men både blad och blommor är mindre. Blomningen är vanligen mycket riklig. De vanligaste blomfärgerna hos änglapelargoner är olika nyanser av vitt, lila, rosa och cerise-rosa.
Exakt var, hur och när änglapelargonerna uppstod är okänt, men det är troligt att arten Pelargonium crispum har bidragit med mycket genetiskt material till dagens änglapelargoner. Den här arten är hemmahörandes i Sydafrika, närmare bestämt i området Western Cape Province där den växer vild från Worcester till Bredasdorp. Dess föredragna naturtyp är klippiga berg och sluttningar där den kan växa i skydd av stenbumlingar. Den är inte särskilt vanlig i handeln (där de flesta pelargoner ju är odlingsformer, inte rena arter) men när den dyker upp är det ibland under trivialnamnen citrondoftande pelargon och krispbladig pelargon.